Då jag började studera bulgariska tyckte jag att det kyrilliska alfabetet var oövervinnerligt så när jag knäckt koden och kunde läsa det utan att hela tiden "översätta" till latinska bokstäver tänkte jag att saken var biff. Bulgariskan låg i min hand - jag var i princip klar. Ajj-aj så fel jag hade. Jag hade ännu inte givit mig in på det som Katina Bontcheva kallar för bulgariskans "the beast" - nämligen verbet.
Många språk kan med grammatiska medel uttrycka ett verbs, d.v.s. en handlings, aspekt – om den är pågående, avslutad o.s.v. Detta görs ofta med hjälp av olika tempusformer eller andra konstruktioner som tilläggs verbet. Bulgariskan har 3000 möjliga former!
Dessutom kan en handling, på bulgariska, tänkas vara imperfekt eller perfekt, d.v.s. ha två olika aspekter. Det handlar dock inte om att böja verbet i imperfekt och perfekt som vi känner igen från studier i andra språk. Glöm allt du har lärt dig från högstadiets spanska eller italienska. I bulgariska har varje verb (minst) två varianter; en imperfekt och en perfekt. (Några undantags-verb har bara en imperfekt aspekt.)
Om man slår upp en svensk-bulgarisk ordlista så finner man två varianter på ett och samma verb som översättning till exempelvis det svenska verbet ”svara”. Den bulgariska motsvarigheten är dubbel; ”/otgovorja – otgovarjam/”.
Men hur ska man sen välja? Vilken av varianterna ska användas när? Tro mig att det inte är lätt att få grepp om. Jag, som vanligen tycker att grammatiska svårigheter är utmanande på ett kreativitetsväckande sätt, var i början skräckslagen. Det var för svårt. Jag skulle aldrig kunna lära mig. Jag vände ut och in på mitt intellekt utan att få till rätt aspekt och var faktiskt nära att ge upp. Men skam den som ger sig. Tids nog började jag lugna ner mig. Aspekterna var inga irrationella monster utan var, om än ovanliga, logiska komponenter i ett språks grammatiska strukturer. Men hur många grammatikor jag än läser så blir det hela tiden fel.
Jag har förstått att den perfektiva aspekten används till en avslutad handling som sker en gång medan den imperfekta oftast används till motsatsen, d.v.s. till pågående handlingar eller avslutade – men upprepade – handlingar som p.g.a. av upprepandet bedöms vara pågående. Men sen finns det undantag och varianter. Det är verkligen svårt.